Att blicka framåt
Som synes från inlägget i tisdags så konstaterades Avalon ohalt på kliniken vid återbesöket på Stenestad. Ingen markering vid böjprov heller. Det känns såklar jättebra, samtidigt vet jag att vi kan stå där i morgon igen på ruta 1 med en tvågradig hälta. Vi får ta en dag i taget och se hur länge det håller...
Det är idag 1 år och 2 veckor sedan den ursprungliga skadan, vilken jäkla resa vi gjort sedan dess! Ingenting jag känner någon som helst längtan efter att göra om dock...
Nu är iallafall planen att sätta igång honom under en månads tid och sedan rida på som vanligt. Med förnuft såklart och utifrån förutsättningarna för hans fötter. Inget mer hoppande och jag måste vara supernoga med underlaget. Samma tidsperiod gäller för hagstoleken; 3x3 till en början, efter en månads tid ökar vi succesivt. Därtill blir det inget mer lek i hagen med nån annan häst fram till åtminstonde efter jul. Inte så kul när man är 6 år och jättebebis men det är så det får bli.
Hälsade på Fenja på betet igår, så skönt att ha henne bara längre ner i byn! Hon har en stor härlig gräsmage och som sagt, en rejäl bakdel! Förhoppningsvis har hon växt lite på höjden också, en och sextiofyra är en aning litet för mig som är över en och åttio. Nån vecka till får hon slappa, sedan är det dags för nya utmaningar!
